Vet inte ens om ja egentligen borde skriva här just nu, eller om ja ens har nått vettigt att säga. Men lyssnar som sagt väldigt mkt på min underbara bästa vän Josse som sa till mig för ett par dagar att ja borde skriva av mig lite oftare. Och just nu känns allt bara som en stor röra så kanske vore bra o få ur sig lite?

Vad ska jag göra i fortsättningen? Detta har ja under ett par veckor funderat oerhört mkt på faktiskt. Men kommer aldrig riktigt fram till nått bra svar. Huvudet säger en sak men magkänslan en annan. Och att lämna allt, de vet ja inte heller om ja skulle klara av.



Satt häromdagen och funderade på hur jag skulle vilja att mitt liv ser ut för att jag ska må bra och vara sådär glad som de flesta andra är. Och det enda som jag varje gång kommer fram till är att det jag skulle bli mest lyckligast över är att få känna sig riktigt älskad och omtyckt av någon. Samtidigt som man själv bara blommar upp inifrån o ut varje gång man tänker på den personen bara för man är helt förtrollad utav denna människas personlighet och underbara sidor.
Vart hittar man denna underbara känsla? Hur lyckas man behålla den? Varför kan man inte släppa taget så lätt som man borde?




Varför straffas vissa mer än andra?
Nått man aldrig någonsin kommer få svar på.


/M,