Mystiskt sjuk!
Mår inget bra alls, haft huvudvärk sen i lördagskväll. Och då är det inte bara lite idiotisk huvudvärk som kommer och går utan det är blixtrande huvudvärk dygnet runt. Fått feber har jag också, så mår rent ut sagt förjävligt. Blir svimfärdig emellanåt och tappar synen tack vare huvudvärken. Undrar verkligen vad det är som är fel, för förkyld är jag inte heller? Väldigt konstigt?!?
Så träning har det inte blivit mycket utav denna veckan, för den delen har de inte blivit något gjort som jag velat och allt är tack vare denna jävla huvudvärk som jag är fruktansvärt trött på nu!!! Ingenting hjälper, har tryckt i mig massa vatten ifall det var vätskebrist. Tryckt i mig alvedon om och om igen, och sovit men inte ens de får mig att må bättre.
Skulle träffat Josse & Tilde idag också var det tänkt, men fick ställas in för mådde så dåligt. Men gick i allafall till jobbet vid 2, men där var jag inte kvar länge innan ja fick åka hem och lägga mig igen. Jävla skit!
Så träning har det inte blivit mycket utav denna veckan, för den delen har de inte blivit något gjort som jag velat och allt är tack vare denna jävla huvudvärk som jag är fruktansvärt trött på nu!!! Ingenting hjälper, har tryckt i mig massa vatten ifall det var vätskebrist. Tryckt i mig alvedon om och om igen, och sovit men inte ens de får mig att må bättre.
Skulle träffat Josse & Tilde idag också var det tänkt, men fick ställas in för mådde så dåligt. Men gick i allafall till jobbet vid 2, men där var jag inte kvar länge innan ja fick åka hem och lägga mig igen. Jävla skit!
Just nu skulle jag nästan ge vad som helst för att få komma härifrån ett tag. Är alldeles för mycket som finns i mina tankar just nu. Saknaden efter mycket och många ställer till det också så man blir ännu mer deppig och ledsen. Undra om ens hjärta någonsin läker fullt ut när det gång på gång blir krossat?
Tänk att ett år går så fort, jag minns det fortfarande som om det vore igår. Förvånas fortfarande över mig själv att jag näst intill minns varenda dag nästan helt från de månaderna. Och det enda som finns att minnas var fina stunder, så känns rätt konstigt att det blev som det blev. Att älta gamla grejer är jag expert av, men samtidigt varför glömma bort en så fin tid? Det får mig ändå att le samtidigt som det kommer upp en stor saknad!
Det känns hela tiden som att jag förlorar någon. Som att man på något sätt glöms bort så fort något annat kommer in i ens liv.
/M,
Trackback