Något som var så bra kan bara bli så himla fel.. utan förvarning..
Idag är jag inte alls på humör, mår allmänt skit och klump i magen och bröstet vilket gör att jag snart driver mig själv till vansinne tror jag. Hur länge till ska jag orka? Varför kämpar jag ens när det inte ens är jag som ska kämpa egentligen. Antagligen för att jag värdesätter de bra stunderna mer än de dåliga. Jag hade kunnat släppa det här och gått vidare för längesen istället för att plåga mig själv med dessa känslor och tankar som ständigt kommer upp. Men jag vill ju verkligen inte vara den som ger upp, vad blir det då av mig? Om man inte klarar av att kämpa sig igenom motgångar, hur ska mån då lyckas få något att fungera resten av livet?
Hade man haft en start och stopp knapp så hade jag garanterat tryckt på stopp knappen för längesen. Samtidigt med den här stopp knappen skulle alla känslor försvinna också men nu måste jag istället bearbeta dom alldeles ensam och jag vet faktiskt inte om jag klarar det. Jag försöker verkligen vara så stark jag bara kan, men känns som jag bara ramlar ner i det där stora svarta hålet återigen gång på gång.
Varför lyckas alltid jag lova saker, vara så ärlig jag bara kan. Men att aldrig få något tillbaka? Allt jag vill är att vara glad och lycklig, som jag var för ca 1 månad sen och bakåt till början av april. Men nu känner jag inte minsta lycka i kroppen någonstans, jag känner mig bara tom och fruktansvärt ensam. IGEN!
Jag ber dig, om jag betyder något för dig så snälla börja bevisa det. Bevisa att det du säger är sanning för jag orkar inte länge till!
/M,
Hade man haft en start och stopp knapp så hade jag garanterat tryckt på stopp knappen för längesen. Samtidigt med den här stopp knappen skulle alla känslor försvinna också men nu måste jag istället bearbeta dom alldeles ensam och jag vet faktiskt inte om jag klarar det. Jag försöker verkligen vara så stark jag bara kan, men känns som jag bara ramlar ner i det där stora svarta hålet återigen gång på gång.
Varför lyckas alltid jag lova saker, vara så ärlig jag bara kan. Men att aldrig få något tillbaka? Allt jag vill är att vara glad och lycklig, som jag var för ca 1 månad sen och bakåt till början av april. Men nu känner jag inte minsta lycka i kroppen någonstans, jag känner mig bara tom och fruktansvärt ensam. IGEN!
Jag ber dig, om jag betyder något för dig så snälla börja bevisa det. Bevisa att det du säger är sanning för jag orkar inte länge till!
/M,
Postat av: Josefin.
Men gumman då.. Du är inte ensam- du har din familj, mig o mina kiddo's + andra!! Om det är något,, vad som helst & när som helst- RING, KOM FÖRBI!! Det hoppas jag du vet att du kan:-) Du kan prata med mig om allt.. Jag stöttar dig alltid är dock också alltid ärlig!! Jag finns här för dig.. Bara att 'uttnyttja' det!! LOVE<3
Trackback